Mallis

Och så helt plötsligt är humöret på topp igen! Det går verkligen som en bergochdalbana.. Man märker på de flesta här nu att man börjar bli trött och längta hem, en efter en bryter vi ihop och gråter för antingen något stort, eller för inget alls. Och sen får man några kramar och så blir det bra igen. Man behöver nog tömma lite för att kunna få in så mycket sångtexter och danssteg som vi får in på så här kort tid... Det är inte konstigt att det blir för mycket ibland! Nu har vi nämligen lärt oss hela 90's showen på tre dagar.. De resterande dagarna den här veckan ska vi bara nöta nöta nöta! Tjohej vad det går! Jag fattar inte riktigt ATT det går faktiskt, att lära sig så himla mycket på så kort tid.. Men det gör det! Nä nu känner jag att detta blogginlägg blev lite konstigt.. sååå hej då! Och god natt.