Jag har två systrar, Elin och Erika. De är 32 och 29 år, jag är alltså en liten sladdis :) Det är svårt att skriva om systrar utan att låta klyschig (vet inte riktigt hur det ordet stavas...) Men jag ska försöka, och om det blir klyschigt, well, då får det vara det.
Systrar är något av det finaste som finns, jag är otroligt tacksam att jag har mina älskade systrar. De finns alltid där, om jag behöver en kram, någon att prata med eller om jag bara behöver en soffa att sitta på eller en hand att hålla. Ibland pratar vi inte på ett tag, men jag vet ändå att jag när som helst kan ringa och prata om viktigt eller oviktigt.
Jag har alltid varit lilla lillasyster, men nu känner jag att jag börjar växa ikapp dem litegrann, för varje år som går. Så från att bara ha varit systrar har de också blivit mina vänner på ett helt annat sätt än när jag var mindre.
Det är verkligen något speciellt med att vara systrar. Man har samma uppväxt, men ändå olika. Samma för att vi upplevt samma saker, olika för att vi är olika personer i olika åldrar som ser saker på olika sätt. Skillnaden på att ha en vän och en syster är att man för sin syster aldrig behöver förklara hur något är, någon bakgrundshistoria. Den finns redan där för att man har samma bakgrund. Det gör att jag känner en helt annan samhörighet med mina systrar än med mina vänner, vi är samma men ändå olika. Som ett citat jag en gång gav till Elin: "Systrar är olika blommor från samma trädgård". Precis så är det.
Elin och Erika, jag älskar er helt otroligt mycket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Och jag älskar dig. Mer än ord kan säga, helt enkelt.
Skicka en kommentar