Pappa.

Idag skulle min pappa fyllt 65 år.

Jag sitter här och försöker komma på vad jag ska skriva om det, men det är svårt. Jag har precis börjat inse att han faktiskt är död, och sorgen över honom är så svår att sätta ord på. Nu när jag börjat förstå att han är borta, och börjat sluta vara arg på honom, kommer det nya känslor som jag inte vet hur jag ska uttrycka. Men en klump byggs upp i min hals när jag skriver det här, och några tårar har jag i ögonvrån.

Jag saknar min pappa. Den delen av honom som alltid var stolt över sina döttrar, den delen av honom som älskade musik, den delen av honom som älskade att bjuda på god mat, den delen av honom som kunde bli så engegerad i något man undade över eller behövde hjälp med, att det nästan blev jobbigt. Sen finns det delar av honom som jag inte saknar alls, men för att jag ska kunna gå vidare och sörja min pappa måste jag välja att fokusera på det fina med honom.

Grattis på födelsedagen pappa.