Lättnad

Jag har en lättnad i kroppen. Jag har släppt rädslan över att berätta om mina föräldrar, för nu vet några och det känns inte lika mycket som en hemlighet längre. Spänningarna jag kände både fysiskt och psykiskt så fort någon började prata om sin familj har släppt. Jag är inte längre nervös för om någon skulle fråga något om min familj. Jag vet att jag har en person där som vet allt och några andra som vet en del, och det känns så bra att jag vet att jag har någon att gå till, luta mig mot, hålla i handen eller utbyta en blick med ifall något blir jobbigt eller om jag blir ledsen.


Något annat som släppt är min prestationsångest. Kanske inte till 100%, men i alla fall en del. Jag är inte längre rädd för att göra ”fel” och jag ser så himla mycket fram emot att börja med storytellingen imorgon, istället för att vara rädd för den som jag varit förut. Det ska bli så kul och spännande att få börja med något nytt! Jag känner ett lugn i mig som jag inte känt förut. Jag är trygg i klassen och i mig själv. En helt otrolig känsla!

Det här lugnet och de här bra känslorna har nog att göra med den Linda som jag skrev om häromdagen. Jag har träffat henne två gånger nu, och det är så skönt att få prata. Så himla himla jobbigt men så himla himla nödvändigt. Det händer så mycket hela tiden nu när jag börjat skolan att jag känner att jag ofta inte hinner med att känna det jag känner utan trycker undan tankar och känslor. Så att ha en tid till att bara prata om mamma och pappa, en tid till att bli arg och en tid till att gråta gör hela vardagen lättare på något vis.

Och idag var vi på genrepet av "Timmarna med Rita" på teater Aftonstjärnan. Inte helt fel med gratis teater :)