Torsdag 25 augusti 2011

Ibland har jag svårt att bestämma mig för hur personlig jag vill vara i bloggen. Ibland skriver jag om det jag känner, ibland skriver jag nästan vad som helst förutom precis det, vad jag känner. För jag känner så mycket, hela tiden, och jag har så många känslor som jag inte ens hinner med. Det är så många gånger som jag liksom bara trycker bort tankar för att jag inte har "tid" eller ork att bli ledsen. Det här är inget bra sätt, för känslorna kommer alltid ikapp. De kommer när jag egentligen bara är trött och stressad eller irriterad och arg för något helt annat. De kommer och de trycker sig ut tills de exploderar och jag inte alls kan hejda dem eller kontrollera dem. Jag gråter hysteriskt och kan inte andas, blir rödgråten och svullen, får ont i huvudet och kan vara nere hela dagen efter bara för att explotionsgråten tar musten ur mig så totalt. Det här är inte bra och jag vet att jag måste göra nåt åt det. Nu. Det är bara så svårt att prioritera ledsenheten i livet när det händer så mycket annat, så mycket roligt och nytt och spännande. Men just därför är det nog ännu viktigare att jag tar tag i det här och tar hand om mig själv. Så att jag verkligen ska kunna njuta av det jag har framför mig nu med mina nya klasskompisar på Wendelsberg.

Jag tänker på dig mamma. Min lilla mamma. Jag tänker och jag gråter och det jag vill mest av allt i hela världen är att bara kunna ringa dig och berätta hur kul jag har det på skolan och vilka härliga människor det är där och hur nervös jag är inför all teater vi ska ha och hur mycket jag ser fram emot att få börja med lektionerna och hur häftigt det är att tänka på hur mycket jag kommer lära mig och utvecklas. Allt det vill jag säga, och allt annat också. Att jag inte har hängt upp några gardiner än till exempel, fast jag har bott här i snart en månad. Det skulle jag också säga. För det är en sån sak som min mamma skulle oja sig över men egentligen skratta lite åt. Egentligen spelar det ingen som helst roll vad vi skulle säga. Jag vill bara ringa och få ett "Hej de va Päivi" i örat.