..........

Stänger av hjärnan. På gott och ont. Det är skönt att tänka på annat, att bara få vara glad och göra roliga saker och skratta och kramas och pussas. Men det ligger så nära, så nära. En sorglig låt, en enda tanke, något som gör mig arg eller ledsen eller irriterad, vad som helst som får min hjärna att tappa fokus på det bra. Vad som helst så finns det stora hålet i hjärtat där. Hålet som suger in all min energi, som gör att det inte går att andas och som gör att tårarna strömmar nedför kinderna. Så nära så nära, det ligger utanpå kroppen, det finns där hela tiden som en oro som gnager och gnager i hjärnan och hjärtat. Jag vill inte.