Torsdag 15 oktober 2009

Är hemma igen. Eller borta? Hemma är Östersund, men mitt hem finns här i Göteborg. En smula förvirrande, men så får det vara.

Lyssnar på Melissa Horns nya album på Spotify och förundras över hur en annan människas ord kan kännas som ens egna. Hon är otrolig, Melissa. Jag ska försöka dra med mig någon på hennes konsert när hon spelar i Göteborg.

Det har varit en omtumlande hemresa. Total lycka av att träffa alla mina kompisar, och ett hugg i hjärtat och flera timmars gråtande på grund av dig. Jag förstår verkligen inte. Men det finns inget jag kan göra åt det och egetligen har jag ingen rätt att tycka något om det heller, men det gör jag, och jag har för ovanlighetens skull inte varit rädd för att säga vad jag tycker. Så nu får vi se hur det blir med oss i framtiden. Jag vet att båda två vill ha kvar den andra på något sätt, som vänner eller vad man nu blir. Men jag måste nog få lite tid. Jag tyckte att det gick så bra, vi sms:ade och ringde varandra ibland, och det metsa kändes ganska bra. Här i Göteborg, där jag fått lite distans. Sen står han där framför mig och det känns som om jag rasade ner och inte hade kommit någonsans alls. Och mitt i det släpper han bomben. Den jävla bomben som jag var så fruktansvärt rädd för. Just den bomben släpper han rakt i mitt hjärta. Och jag vill hata, men kan inte.