What to do?

Jag vill få jobb på Wallmans, men om jag inte får det, då vill jag plugga till hösten, folkhögskola musik eller musikal.. Men hur ska jag veta vilket? Jag vet att jag gillar att sjunga, jag vet att jag gillar att dansa, så då låter ju musikal som ett bra alternativ att få ihop dem två sakerna... Men gillar jag att spela teater? Jag vet inte, jag har gjort det litegrann, men inte fastnat till 100% för det än, det är som att jag skäms lite och inte kan släppa loss. Jag vet inte hur jag ska få fram känslorna, hur man låtsas känna på ett sätt för det man säger, när man egentligen inte bryr sig ett dugg? Det är kanske just därför jag borde lära mig att spela teater.. Jag kanske egentligen bara är rädd för att "skämma ut mig", för att våga visa stora, ENORMA känslor! Jag är inte van det, jag visar nästan aldrig stora, enorma känslor. Förutom när jag är glad då förstås.. Men hur som helst.. Jag måste i alla fall börja söka skolor nu, de flesta har sista ansökningsdag i april/maj.

Jag håller dessutom på att söka jobb i Göteborg över sommaren, jag får hyra Erikas lägenhet om jag vill, men i så fall måste jag veta det SNART om jag ska dit eller inte. Det beror ju på Wallmans först och främst såklart, sen måste jag ha ett jobb! Jag vill verkligen till Göteborg, eller jag kanske bara vill bort? Jag vill inte ha en likadan sommar som förra året då jag bara jobbade på campingen och knappt ens träffade folk. Jag vet inte riktigt vad som hände, men jag tror jag på något sätt isolerade mig från mänskligheten och bara träffade mina jobbarkompisar (som iofs var väldigt roliga) men helt plötsligt var sommaren slut och POFF så stog jag där utan en skola att gå tillbaka till och utan ett jobb. Och POFF så skulle jag vara vuxen!? Hur går det till? Hur går man från att vara en glad och lycklig student som kan strunta i allt, ha kul och leva livet till att tre månader senare måsta tänka på ALLT? Skaffa ett jobb, betala hyran, köpa mat, planera vad an ska äta till middag, planera ekonomin... VARA VUXEN! Jag vill nog inte riktigt.. Jag vill nog fortsätta vara lite naiv och tro att allt ska ordna sig, men det gör det inte, det är JAG som måste ordna mitt liv.

Det här kanske är min 20-årskris som spökar? Jag fyller ju nämligen 20 nästa lördag! Hjälp, då blir jag verkligen vuxen...